15 december 2022 15:00
Videor, kort och övningar att lösa. Föreningen Hero of the talk anser sig ha löst gåtan om mobbning.
– Målet är att det här ska finnas i alla skolor i Sverige, säger Johan Rolander, en av grundarna.

Öppna bild i helskärmsläge 2018 startade föreningen Hero of the talk, med målet att minska mobbningen i skolan. Nu får föreningen 5,9 miljoner kronor för att utveckla projektet för barn i lågstadiet samt barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
– Den förra målgruppen var mellanstadiet, skolorna vi har jobbat med har velat ha det här för lågstadiet också. Det känns otroligt kul, säger Johan Rolander som driver föreningen tillsammans med Nahir Oyal.
Föreningens projekt som nu får stöd heter Be the hero junior. Med hjälp av en låda med kort samt en digital utbildning får skolor ett sätt att arbeta förebyggande mot mobbning och utanförskap.
– Det är som ett spel. Det är äventyrligt, roligt, spännande, samtidigt som de lär sig väldigt mycket. Det är det som gör det här unikt, säger Nahir Oyal.

Öppna bild i helskärmsläge Bild: Jennifer Berg Eidebo
Utbildningsmomenten kan exempelvis gå ut på att barnen tittar på en film, för att sedan arbeta i grupper med att lösa övningar och svara på frågor. Vem är medmobbaren i filmen? Hur agerade personen? Utbildningen har redan genomförts på 17 skolor i Sverige, och utvärderingar visar att 81 procent vill förändra sitt beteende efter utbildningen.
– Det här fungerar verkligen. Vi har knäckt koden, säger Johan Rolander.
Hur får man mobbarna att ändra sitt beteende?
– Genom kunskap. Många begriper inte ens att de är involverade, 93 procent av alla som är passiva mobbare, som ler och tycker att det är roligt, har inte förstått att de är en del av problematiken, säger Johan Rolander.
Det är svårare att komma åt de aktiva mobbarna, berättar Rolander. Men de passiva mobbarna ger kraft och energi till de aktiva, och genom att förändra de passiva kan det skapas en ny norm i skolan.
–Vi vill att majoriteten ska känna att alla ska vara schyssta mot varandra, då måste man anpassa sig till det, säger Nahir Oyal.

Öppna bild i helskärmsläge Bild: Jennifer Berg Eidebo
Idén bakom föreningen och projektet fick Nahir Oyal när han jobbade i skolor i Södertälje. Han såg samma roller som när han själv gick i skolan: den utsatta, mobbaren, den passiva mobbaren, och bestämde sig för att agera.
– Jag var en passiv mobbare när jag var yngre. Jag kunde skratta, eller bara kolla bort. Jag kände mig inte som den elaka, men nu när jag är äldre kan jag känna skuldkänslor, jag kunde ha gjort skillnad. Jag kan inte spola tillbaka tiden men jag kan hjälpa barnen i dag och framtida generationer att förstå rollerna, förstå att man faktiskt har makt att förändra.
När Nahir presenterade idén för Johan tog det 15 minuter för honom att hoppa på tåget. Nu arbetar de båda heltid med projektet, och planerar för att anställa fler. Speciellt eftersöks personer med kunskaper om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som kan hjälpa till med att anpassa utbildningen.
– Det största målet är att så många som möjligt ska känna att det inte är okej att mobba, vi tillåter inte det, säger Nahir Oyal.

Öppna bild i helskärmsläge Bild: Jennifer Berg Eidebo